Konsthögskolan har forskarutbildning på konstnärlig grund sedan 2010. Utbildningen är knuten till den nationella Konstnärliga forskarskolan, med huvudansvar vid Lunds universitets konstnärliga fakultet (Malmö). Vi har tre doktorander anställda; Janna Holmstedt, Cecilia Parsberg och Francois Bucher.

För närvarande har vi inga lediga doktorandtjänster.


Janna Holmstedt


This artistic doctoral project inhabits the borders between art and theatre, voice and vision, the animal and the human. It seeks to explore the act of listening from within a visual arts practice. At the heart of the inquiry is a series of artworks that use voice, bodies, sound, narrative material, and environments. Listening is here primarily approached as a problem of embodied interaction with matter. I do not consider listening to be an exclusively sonorous affair, but a mode of interaction, or rather intra-action to speak with theorist physicist and feminist theorist Karen Barad. [1] The listening body is treated as a "mingled body" in which the senses are knotted together, not separated in different channels. [2] What could it mean for a mingled body to be primarily acoustically oriented? What does a listening-seeing body capture when the gaze is no longer dominant? Philosopher Jean-Luc Nancy asks us to consider: "What does it mean to exist according to listening, for it and through it, what part of experience and truth is put into play?" [3] The artworks do not answer these questions, but offers ways to inhabit the problem, and make it felt. In the works, a small group of visitors are situated both in relation to a specific environment and to a non-linear narrative. They are not addressed as a collective; rather they are alone together, sharing a situation but not necessarily the experience. The situated narrative is put in motion by the use of acousmatic voices and sound, the bodies of the visitors, and mediating objects in found or constructed environments. As a visitor you are not asked to listen with your ears only, but to engage a bodily sense of mingling, of confluence (confusion), and thus you become part of the stew, of the very solution (if you catch my drift). [4]

The work method is experimental and performative, it is a thinking-through-practice, which is based on action and perception. I see this process as a "rebooting" and widening of scope with regards to the senses and the sensible, where artistic research potentially could be a site for unlearning rather than mere knowledge production. The body is both a medium and a place of resonance, and listening means being-in-sound - i.e. being in and of the world rather than standing in relation to a world. But the verb to hear also carries echoes of to obey, be in bondage, to belong. Listening thus implies a relationship of power. To lend ones ear to someone is a corporeal act (hypnosis and relaxation exercises could be used to prove the point), but a voice of guidance could easily turn into a voice of command. The opening up to intimacy might therefor also evoke a fear of being exploited. Voices as well as sound cannot be easily fended off. Sound penetrates, merges, overwhelms, immerses. It collapses distinctions such as inside and outside, subject and other, autonomy and manipulation. Listening has consequences for how things are seen.

While I make extensive use of voices, the main focus is neither oral performances nor speech, but the presence of voice in relation to trans-sensory experiences, and how sound and voice structures audio-visual-spatial relations in concrete material situations. The voice is used as a tool to explore intimacy and authority, violence and desire, language, loss, and transformation. One entry into this complex field is offered by the acousmatic voice, i.e. a voice without a body, and a special kind of being that composer and film theorist Michel Chion calls acousmêtre, an invisible character that can be heard but not seen. [5] Another point of entry is offered by the animal "voice", and attempts to teach animals to speak human language. Not only parrots but also many other species have proved to be vocal learners (e.g. elephants, bats, seals, and orangutans). When speech has failed, sign language or gestures have also been used, and the 1960-70s saw an upsurge in ape language-learning. But to what extent do the animals understand what they are saying? There is a specific instance in the 1950-60s that I constantly tend to gravitate towards, where humanoid sounds were found to emanate from a most unlikely source.


Cecilia Parsberg


Mitt första möte med en tiggande föranledde mig att under fem år undersöka den nya situationen för tiggeriet och giveriet i Sverige och försöka visa hur till synes vardagliga handlingar och reaktioner gentemot en annan människa kan synliggöras estetiskt med en etisk klangbotten. Jag undersöker tiggandet och givandet i den sinnliga sfären, i gaturummet, i medierna och i andra aktiviteter. Det är hela tiden bilderna som är utgångspunkten för resonemangen och de gestaltande verken. Bilder som både separerar och länkar samman kroppar. Vilka bilder är i spel i tiggeriets och giveriets sociala koreografi? Hur kan bilder i detta sammanhang aktiveras på nya sätt? Hur kan nya genereras? Tiggandet är en uppmaning till social interaktion, och vare sig givaren socialt interagerar eller inte med den tiggande människan på gatan så involveras givaren i det europeiska samfundets asymmetriska värdesystem. I den första gestaltningen anlitas en professionell marknadsundersökare för att ta reda på hur en tiggare i Sverige skulle kunna göra för att bli framgångsrik. Det blir en film som jag sedan visar mittemot en film där tiggande pratar om hur givare ger. Ur detta verk följer så en rad gestaltningar och en interdisciplinär teoretisk diskussion med bland andra Judith Butler, Sara Ahmed, Hannah Arendt, samt med en rad konstnärers arbeten, kring hur bilder - och kroppsliga handlingar - är kopplade till samhällsbilden och samhällskroppen? Situationen på gatan är en flerdimensionell upplevelse. Körernas uppställning i gestaltningen Tiggandets kör och Givandets kör anger ett utrymme för social interaktion och demonstrerar därmed en annan ordning som kräver andra insatser, i språk, rörelse och attityd gentemot varandra. Det är en social koreografi: när de tränade och sjöng tillsammans uppstod en politisk form. I estetiken synliggörs ett politiskt handlingsutrymme mellan tiggandet och givandet som kan utnyttjas för fortsatta etiska förhandlingar, och nya gestaltningar.

"Tiggandets kör och Givandets kör" visades hösten 2014 i sex containers i utställningen MOTBILDER i Göteborg och våren 2015 på Väven i Umeå. Samtliga fem gestaltningar som ingår i avhandlingen visades i en separatutställning i Skövde Konsthall våren 2015, därefter i Varbergs Konsthall. Den går nu vidare till Skellefteå Konsthall 30 oktober 2016 och pågår till 22 januari 2017. En av gestaltningarna "Inför vilka bilder sker givandet? & Inför vilka bilder sker tiggandet?" visas på Shiryaevo biennalen i Samara, Ryssland.

Separatutställningar med de fem gestaltningarna
Skellefteå Konsthall, oktober, 2016 - januari, 2017.
Varbergs Konsthall, september-januari, 2015.
Väven, Reflektera Konsthall, Umeå, april-maj, 2015.
Skövde Konsthall, mars-juni, 2015.

Grupputställningar, visningar, street-screenings av enskilda gestaltningar
Inför vilka bilder sker givandet? och Inför vilka bilder sker tiggandet? Shiryaevo-biennalen, Samara, Ryssland.
Inför vilka bilder sker givandet? och Inför vilka bilder sker tiggandet? Värnamo Kulturhus, september - oktober 2015.

Tiggandets kör och Givandets kör, street-screening, Värnamo 2015.
Tiggandets kör och Givandets kör, street-screening, Clandestino festival, Göteborg 2015.
Tiggandets kör och Givandets kör, on Spotify 2015.
Tiggandets kör och Givandets kör, street-screening, Slussen, Stockholm 2014.
Tiggandets kör och Givandets kör presenterat som ljudperformance i "Sunday Run-Up" på CCAP; Caprioli studios 2014.
Tiggandets kör och Givandets kör, "Motbilder" curated by ICIA , Göteborg 2014.

Kropp på gata, Re(s)on Art, Stockholm 2014.
Kropp på gata, Tacit or Loud, Malmö 2014.
Kropp på gata, Sveriges Konstföreningar, Umeå 2014.
Kropp på gata, GIFF - Gothenburg Filmfestival 2014.

How do you become a successful beggar in Sweden? Presentation av pågående avhandlingsarbete, i anslutning till 50% doktorandseminarium, World Culture Museum, Göteborg 2014.

Dokumentation av utställningar kan ses på:


Francois Bucher

Le rêve d'un autre (Another´s dream)

François Bucher was born in Cali, Colombia in 1972 and he is now living in Berlin with his son Joseph. Bucher graduated with a Masters in Film from The School of the Art Institute of Chicago and was awarded a fellowship at the Whitney Independent Study Program, New York. He has recently suspended his activity as Guest Professor at Umeå Academy of Fine Arts in Sweden to pursue a PhD in artistic practice within the same institution. His work and research spans a wide range of interests and media, focusing initially on problems that relate to the ethical and esthetic questions posed by the mediums of cinema and television; this has featured both in his writing as in his art projects. Until the year 2008 his work can be seen as "conceptual" and "politically" driven. Since then Bucher's ideas about the world have taken a sharp turn and his new production is in dialogue with questions best described as "inter-dimensional".

  • Hur blir du en framgångsrik tiggare i Sverige?

    Intervju med Cecilia Parsberg om hennes doktorandprojekt i fri konst.


    Doktorandseminarium i fri konst

    Janna Holmstedt, doktorand i fri konst på Konsthögskolan i Umeå, presenterar sitt arbete "YOU-TAPE-GOD - Explorations of Voice, A/Orality and Constructed Situations from Within a Visual Arts Practice" i ett 50 % seminarium på wlabs och Inter Arts Center i Malmö.
    Respondenter: Konstnär Katya Sander och regissör Anders Paulin.
    Handledare: Filosof Per Nilsson och regissör/dramatiker Jörgen Dahlqvist.