Examensutställningar
Kandidatprogrammet, BFA 2012
Examensutställningen visas mellan 28 april - 27 maj i vårt nya galleri 60 på Östra Strandgatan 32.
Mer om utställningen Relativt Reell
Masterprogrammet, MFA 2012
Examensutställningen visas 19 maj - 6 juni vid Bildmuseet, Umeå med vernissage 19 maj kl 13.00.
Utställningen visas även på Konsthall C, Stockholm 9 juni - 21 juni.
Twenty Twelve (as we know it)
Sara Alfredsson, Joakim Hansson, In Chul Jung, Sofia Karlström, Frida Krohn, Bahareh Mirhadi, Laura Piasta, John Söderberg, och Malin Tivenius
Curaterad av Aileen Burns och Johan Lundh
‘It’s the End of the World as We Know It’, sjöng R.E.M. på radio och TV i mitten av 1980-talet. Låten släpptes några år före järnridåns fall och Sovjetunionens kollaps, och fick nytt liv i samband med sammanbrottet. Det var en tumultartad tid där undergångsscenarier och optimism blandades om vartannat. R.E.M.s sång kanaliserar det sena 80-talets skräckblandade optimism med en refrängen som avslutas med orden ‘and I Feel Fine’. När det nu står 2012 i våra kalendar står vi återigen inför komplexa utmaningar och betydande hot, understrukna av att den Mayanska tideräkningen påstås gå mot sitt slut, som den populistiska högerns alarmerande tillväxt, kraften i de folkiga upproren med sitt ursprung i Arabvärlden eller det ständigt krisande kapitalistiska systemet är tecken på en värld stadd i förändringar.
Genom de standardiseringar av utbildningsväsendet som den Europeiska Unionen nu implementerar kommer Konsthögskolan i Umeå inte att bli vad den har varit. 2012 kommer att bli det sista året då studenter utanför EU kan studera avgiftsfritt i Sverige. En era av progressiv utbildningspolitik går därmed i graven. Den mångfald av perspektiv och språk som Twenty Twelve (as we know it) representerar en pluralism som nu riskerar att gå förlorad. För detta års Magisterstudenter i Fri Konst, utgör det här en sista möjlighet att dela med sig något som en grupp; vad de senaste två åren har betytt för dem och hur nästa steg i deras konstnärskap kommer att se ut. Under 2012 kommer de uppleva många avslut och ännu fler avstamp. Världen kommer inte att gå under den 21:a december, vilket en feltolkning av den Mayanska kalendern har fått vissa att tro. Vi kommer troligen att få vänta ytterligare 5 miljarder år, då solen påbörjar sin långdragna agoni, slutandes in en supernova.
I våra allra första samtal med Magisterstudenterna under hösten 2011, utkristalliserade sig en rad frågeställningar som har format varje steg mot slututställningen på Bildmuseet i maj: vårt motstånd mot idén om en sista istället för en första utställning och viljan att understryka mångfalden av bakgrunder mot strömlinjeformning av utbildningar, framtvingad av Bolognaprocessen vars syfte är att standardisera all höge utbildning i EU. Resultatet är att ekonomiska resurser kommer att styra vilka som kommer att utbildas i Sverige i högre grad än tidigare.
Föreställningen om en examensutställning, ett sista kapitel summerande ett mångårigt studium, är en både missvisande och orealistisk situation som alla avgångselever befinner sig i. Vi tänker oss istället att den är början på något nytt; en nödvändig rörelse från konsthögskolans relativa trygghet till en expansiva sfären av praktiserande konstnärer. När vi började tänka på utställningen på Bildmuseet som ‘en första utställning‘ istället för en sammanfattning av två års studier, blev det tydligt att vi måste försöka motstå varje frestelse till konklusioner eller, för den delen, domedagstänkande. När allt kommer omkring öppnar det nya konstnärliga campuset i år, vars nya arkitektur-, design- och konsthögskolor samt museum, gett staden Umeå förnyad framtidstro.
Katalogen är inte en nyckel till Twenty Twelve (as we know it) utan ett dokument som vi tillsammans har utvecklat under nästan sju månaders tid. Intervjuerna och samtalen är glimtar ifrån studenternas arbetsprocess under det gångna året. Texterna har ingen ambition att sammanfatta eller ge några uttömmande svar. Dessa ofullständiga berättelser är menade att ge läsaren en inblick som lockar till ännu flera frågor, vilka enbart kan besvaras genom att inleda en dialog men konstnären ifråga.
Multiplarna samlade i katalogens andra del är avsedda att inta en annan tidsrymd än samtalen och bilderna. De utgör inte först och främst skrivna eller visuella reproduktioner utan verk i sin egen rätt, vilka förhoppningsvis kommer att fortsätta att cirkulera oberoende av katalogen, långt efter det att utställningen är över. För vissa kommer detta vara sista gången de ser varandra, andra kommer att vara vänner för livet. Likt multiplarna i boken kommer de flesta av oss att sakta men säkert att glida isär, men för ett ögonblick formade vi en tillfällig gemenskap, som kopplade ihop historiska skeenden med samtiden och ännu inte realiserade verkligheter. Det här är tjugohundratolv, som vi har lärt känna det.
